50-tals skräck
Skräcken i svarta lagunen. En skräckfilm jag såg i fredags, gjord 1952. Tror jag. Svartvit. Läskigare än vad man tror. Faktiskt.
Det man inte kan tro är att den är lite halv-creepy. När man hör att den är gammal så tänker man bara att det är en sån film med jättedåliga specialeffekter så att det bara blir löjligt. Men musiken är så typisk gamla skräckisar, och ja, lite halv-creepy som sagt. Fast, jag är ju ganska vek då det gäller skräckisar, så det är kanske inte så konstigt. Ehe.
Och när jag ändå talar om film.
I torsdags såg jag en förundrande film. Lucky number Slevin. Den handlar om en kille vid namn Slevin Kelevra som av misstag förväxlas som Nick fisher av stadens största rivalerande (kan man skriva så?) maffialedare, Chefen och Rabbin. Nick Fisher är skyldig båda två väldigt mycket pengar, drygt 90 000 dollar och ca 33 000 dollar. Då Chefens son blivit mördad och är säker på att Rabbin ligger bakom det, tvingar han Slevin att istället för att betala Nicks skuld, döda Rabbins son.
Den handlar om en forskare som hittat en fossil som liknar en jättehand tillhörande någon oupptäckt varelse i Amasonaz. Han tar med sig en grupp personer tillbaka till Amasonas för att se om de kan hitta resten av fossilen, och då får de veta av en i gruppen att floden, som rinner bredvid berggrunden där de hittat fossilen, slutar i en svart lagun, och att om resten av fossilen spolats bort kan den ligga på bottnen i lagunen. Eftersom de inte hittar resten av fossilen bestämmer de sig för att åka dit och kolla. Men plötsligt fastnar något riktigt kraftfullt i deras utlagda nät, så kraftfullt att det nästan bryter av trästången det sitter fast i...
Det man inte kan tro är att den är lite halv-creepy. När man hör att den är gammal så tänker man bara att det är en sån film med jättedåliga specialeffekter så att det bara blir löjligt. Men musiken är så typisk gamla skräckisar, och ja, lite halv-creepy som sagt. Fast, jag är ju ganska vek då det gäller skräckisar, så det är kanske inte så konstigt. Ehe.
Och när jag ändå talar om film.
I torsdags såg jag en förundrande film. Lucky number Slevin. Den handlar om en kille vid namn Slevin Kelevra som av misstag förväxlas som Nick fisher av stadens största rivalerande (kan man skriva så?) maffialedare, Chefen och Rabbin. Nick Fisher är skyldig båda två väldigt mycket pengar, drygt 90 000 dollar och ca 33 000 dollar. Då Chefens son blivit mördad och är säker på att Rabbin ligger bakom det, tvingar han Slevin att istället för att betala Nicks skuld, döda Rabbins son.
Filmen var hur bra som helst, och den hade väldigt många trådar att knyta ihop. Man förstod inte riktigt allt under filmens gång, och det ska nog vara så, för sedan får man liksom ett stort JAHA DÅ FATTAR JAG! Och det är inte alls som man trodde. Långt ifrån.
Bruce Willis var med i filmen också, Mr. Goodcat var namnet, och han var en seriemördare i världsklass. Men Bruce passade inte riktigt i rollen. Jag tycker inte att han ska vara en som är tyst, underlig och bara dyker upp och försvinner. Jag tycker han passar bättre i, ja, t.ex. Die Hard filmerna, som polisen John McClane. Die hard är asbra. Jag såg ettan i onsdags förresten. Den då hans fru jobbar i nån skyskrapa (eller nåt) och John hälsar på, och hamnar mitt i ett terroristattack-rån (eller vad man ska kalla det). Och eftersom alla där har blivit gisslan utom han så måste han försöka stoppa rånet.
Den var asbra. Die Hard är bäst.
Ehm. Ja. Det blev visst ett långt inlägg om film. Ehe.
Den var asbra. Die Hard är bäst.
Ehm. Ja. Det blev visst ett långt inlägg om film. Ehe.
Kommentarer
Trackback
