Det värsta är ändå då man vinkar till nån som visar sig inte vara den man trott.
Idag då jag skulle över ett övergångsställe fick jag vänta för att det kom ett tåg av dagisbarn runt hörnet före mig. Och de gick. Och de gick. Och de gick. Och det tog aldrig slut! Det kom alltid fram nya barn från hörnet. De måste varit minst hundra stycken eller nåt. Nästan.
Dessutom har jag jätteont mina muskler precis ovanför foten. Det måste vara Taekwondon vi gjorde igår på idrotten. Eller nåt. Annars vet jag inte.
Dessutom har jag jätteont mina muskler precis ovanför foten. Det måste vara Taekwondon vi gjorde igår på idrotten. Eller nåt. Annars vet jag inte.
Och jag ser på första avsnittet i mitten av en väldigt gammal fast ändå ny serie som är helt jättekonstig. Men det är kul.

Åh, och jag skulle vilja ha en igelkott.

Kommentarer
Trackback